Bristningar: det som inte upptäcks kan inte lagas
En andra undersökare hittar 37 till 46 procent fler bristningar
Nästan alla förstföderskor får någon form av bristning, och de flesta läker väl. Men SBU:s genomgång av svensk vård pekar på något som väger tyngre än gradindelningen: när ytterligare en barnmorska eller läkare undersöker hittas 37 till 46 procent fler bristningar.
Bristningar delas in i grader efter hur djupt de går. Grad 1 är ytlig och drabbar omkring 80 procent av förstföderskorna. Den läker för det mesta väl och behöver ibland inte ens sys. Grad 2 går ner i muskeln i mellangården, och den rapporterade frekvensen ligger mellan 37 och 78 procent beroende på hur man klassificerar. Det spannet säger en del i sig om hur olika vården ser på samma kropp. Grad 3 och 4 når ändtarmens slutmuskel. De drabbade 2,6 procent av alla vaginala förlossningar 2019, 4,6 procent av förstföderskorna och 1,1 procent av dem som fött vaginalt förut, alltså mellan 2 000 och 3 000 kvinnor om året. Mellan regionerna varierar andelen från 1,0 till 3,7 procent, och den skillnaden sitter i rutinerna, inte i kvinnorna.
Men det som avgör mest är inte graden, utan om bristningen hittas. SBU:s rapport om förlossningsbristningar visar att när en andra barnmorska eller läkare undersöker efter födseln hittas 37 till 46 procent fler bristningar, och att vårdprogram för diagnostik ungefär fördubblade antalet grad 3 och 4 som upptäcktes på förlossningen. En bristning som missas blir aldrig lagad, och en felbedömd bristning ökar livstidsrisken för inkontinens, framfall och påverkat sexliv. Till det kommer skador vården knappt letar efter. Levatormuskeln beräknas vara skadad hos ungefär 16 procent av förstföderskorna fem månader efter födseln, och i dag finns ingen operation som återfäster en avlossad levatormuskel.
Det finns också sådant som mätbart skyddar. Cochranes genomgång av tekniker i utdrivningsskedet (Aasheim med flera, 2017) visar att en varm kompress mot mellangården ger färre bristningar av grad 3 och 4, relativ risk 0,46 i fyra studier med 1 799 kvinnor, måttlig tillförlitlighet. Klippet gör däremot inte det jobb det motiverades med i decennier. När klipp används selektivt i stället för rutinmässigt blir de allvarliga bristningarna ungefär 30 procent färre, relativ risk 0,70 i åtta studier med 5 375 kvinnor, låg tillförlitlighet. Och grad 2 ska inte viftas bort som den lindriga varianten. SBU noterar att andelen kvinnor som rapporterar besvär åtta veckor efteråt är hög även efter grad 2, vilket pekar både på hur bristningarna sys och på hur lite eftervård som följer.
4,6%
av förstföderskorna får en sfinkterskada
37-46%
fler bristningar hittas när någon till undersöker
0,46
relativ risk för grad 3 och 4 med varm kompress
Varför det spelar roll
Du kan be om att bli noggrant undersökt, och om att någon till tittar när något inte känns rätt efteråt. Du kan be om varm kompress i utdrivningsskedet, och du kan säga nej till ett klipp som ingen kan motivera. Och sitter du med besvär efter en bristning som kallades liten: du inbillar dig ingenting, och du har rätt att bli undersökt igen.
Det här är ett fynd ur forskningsbiblioteket bakom Ljusmor. Allt går att spåra till en studie, ett dataset eller en systematisk översikt.