9. Forskningen

Avnavlingen

När barnet föds finns fortfarande en stor del av dess blod kvar i moderkakan, och tidpunkten då navelsträngen klipps avgör om det blodet hamnar hos barnet eller inte. Länge klipptes den direkt, av slentrian. Här samlar vi vad forskningen säger om att vänta, för det friska barnet och för det som behöver hjälp att komma igång, och om varför vården var så långsam att ändra sig just för de sjukaste barnen. Det finns plats att fylla på med mer här efter hand.

1 fynd i det här avsnittet

Sen avnavling: barnets eget blod, och det sjukaste barnet fick det sist

Källa →

Vid födseln finns nästan en tredjedel av barnets blod kvar i moderkakan. Att vänta med att klippa tills navelsträngen slutat pulsera, tills den är vit och slapp, ger barnet det blodet, med högre järndepåer och mindre blodbrist. Det pigga barnet har fått vänta sedan 2008. Det medtagna barnet, som har mest att vinna, klipptes loss och bars bort ända tills riktlinjerna ändrades 2025.

Sen avnavling ger barnet dess eget blod och sänker risken för järnbrist kraftigt, med en liten baksida i form av mer gulsot. Det pigga barnet fick det 2008, men det medtagna barnet fick "klipp och spring" ända till 2025, trots att det behöver blodet mest.

Systematisk översiktNyföddaSverige

Kopiera länk

Bläddra i hela forskningsbiblioteket

Det här är alla fynd om Avnavlingen ur forskningsbiblioteket bakom Ljusmor. Allt går att spåra till en studie, ett dataset eller en systematisk översikt.