Förlossningsställningar

Fördelar: Cochrane samlade 25 studier med 5 218 kvinnor (Lawrence med flera, 2013). De som var upprätta och rörliga i öppningsskedet hade ett första skede som i snitt var drygt en timme och tjugo minuter kortare (medelskillnad 1,36 timmar), färre kejsarsnitt (relativ risk 0,71) och behövde epidural mer sällan (relativ risk 0,81). Tyngdkraften arbetar med dig, barnet trycker jämnt mot livmodertappen, och du slipper det som händer när du ligger plant på rygg.

Nackdelar: få, och inga som handlar om säkerhet. Underlaget har sina svagheter, ingen studie kan dölja för en kvinna om hon går eller ligger, och studierna skilde sig mycket åt. Den tydligaste vinsten finns hos kvinnor utan epidural, eftersom en bedövning som gör benen tunga också begränsar rörligheten.

Fördelar: huk är ett av få lägen där själva benstommen ger med sig. En magnetkamerastudie på gravida kvinnor (Reitter med flera, 2014) mätte bäckenet i ryggläge och i knästående huk. I huk vidgades bäckenets nedre tvärmått med omkring en till två centimeter (det bredaste från 12,6 till 14,5 cm) och utgången bakåt-framåt med en halv centimeter. Förklaringen är att korsbenet och svanskotan, när de inte pressas mot ett underlag, kan vika undan och ge plats. Tyngdkraften hjälper barnet neråt på köpet.

Nackdelar: allt har en avvägning. Samma mätning visade att inloppet högst upp i bäckenet krympte en aning (fyra millimeter), så huk hjälper mest sent, när barnet redan är nere vid utgången. Att sitta fritt på huk är dessutom fysiskt krävande och tröttar benen, och forskningen på upprätta lägen pekar på något fler bristningar av lättare grad. Därför rekommenderas oftast ett understött läge framför ett fritt, med en stång, en partner eller en pall att luta sig mot.

Fördelar: pallen låter dig sitta upprätt med tyngdkraften på din sida, korsbenet fritt från underlaget och fötterna i golvet, så du orkar hålla läget genom hela krystskedet utan att slita ut benen som i ett fritt huk.

Nackdelar: den svenska studien på förlossningspallen (Thies-Lagergren med flera, 2011), 1 002 förstföderskor, fann att fler förlorade mellan en halv och en liter blod på pallen (43 mot 35 procent). Men det var måttlig blödning, inte fler stora blödningar, och det syntes varken på blodvärdet vid åtta till tolv veckor eller i behovet av blodtransfusion. En separat studie pekar på att det extra blodet mest kommer från mellangården, inte livmodern, och en del handlar troligen om att blodet samlas och mäts noggrannare när du sitter än när det sugs upp i lakanen. Pallen minskade heller inte de instrumentella avsluten. Fler slapp visserligen sugklocka, 13,6 mot 16,4 procent, men skillnaden var inte säkerställd, och studien var byggd just för att pröva det.

Fördelar: alla fyra är ett läge många söker sig till av sig själva mot slutet av öppningsfasen och under krystskedet, oavsett hur barnet ligger. Precis som på huk är korsbenet fritt från underlaget och kan vika undan, så bäckenutgången hålls öppen. Här är det dessutom lätt att hålla knäna ihop och vinkla fötterna utåt, vilket vrider höfterna inåt så att sittbenen flarar ut och barnet får mer plats i bäckenets utgång. Lutar du överkroppen framåt över en pilatesboll eller sänggaveln blir det dessutom vilsamt, du kan slappna av mellan värkarna utan att kroppen tröttas. Cochranes genomgång (Hunter med flera) visar att läget lindrar ryggsmärta. Det avlastar också trycket mot mellangården, och sänker du huvudet mot underlaget avlastas den ännu mer, samtidigt som ett väldigt snabbt förlopp kan saktas ner.

Nackdelar: ett ostöttat läge på raka armar tröttar handleder och knän, men det löser du genom att luta överkroppen mot en boll eller sänggaveln. Läget ger mindre draghjälp av tyngdkraften än att vara upprätt.

Fördelar: sidoläget hör till lägena där korsbenet är fritt, till skillnad från ryggläge. Det är också det läge som oftast ger en hel mellangård, i en stor genomgång var två av tre hela (Shorten med flera, 2002), och det låter dig vila mellan värkarna. Det trycker inte på vena cava, det stora blodkärlet till hjärtat, så blodflödet till moderkakan hålls uppe. Med epidural är det till och med det starkaste kortet: i den stora BUMPES-studien (2017) födde fler kvinnor spontant liggande på sidan än upprätt.

Nackdelar: här ska man vara ärlig. Utan epidural ger sidoläget mindre draghjälp av tyngdkraften, och det märks. Få kvinnor som fritt får välja lägger sig på sidan för att krysta, de flesta söker sig upprätt eller framåtlutade. Sidolägets styrka ligger någon annanstans, i skonsamheten mot mellangården, och i att det med epidural, där tyngdkraften ändå inte går att använda, blev det läge där flest födde spontant. Till det kommer att många tycker det är svårt att hitta rätt krystteknik liggande på sidan. Det tar en stund att känna in och blir effektivare med stöd av barnmorskan och det översta benet upplyft.

Fördelar: läget ger vården enkel överblick och åtkomst vid övervakning, bedövning eller ingrepp, och en stund upprätt sittande med stöd kan vara skönt. Det är också därför det blev standard, för den som står bredvid, inte för att det var bäst för kvinnan.

Nackdelar: här ligger den verkliga haken. När du vilar tillbaka på korsbenet pressas det och svanskotan mot underlaget och kan inte vika undan bakåt när barnet ska ut. Magnetkameramätningar visar att bäckenutgången då står som minst, upp till ett par centimeter smalare än på huk eller alla fyra. Den fastklämda svanskotan tar också stryk: bland kvinnor som fått ihållande svanskotesmärta efter förlossning hade fyra av tio en urledvriden svanskota mot knappt två av tio i en jämförelsegrupp (Maigne med flera, 2012), och skadorna var vanligast vid tång och svåra utdrivningar. Helt platt på rygg pressar dessutom livmodern mot vena cava och sänker blodflödet till barnet, vilket syns som mer avvikande hjärtljud, och jämfört med upprätta lägen ger ryggläget fler sugklockor och tänger (Gupta med flera, 2017). Därför avråder både NICE och Världshälsoorganisationen från plant ryggläge som standard.