Akupunktur och akupressur: biverkningsfritt och omtyckt, men svag evidens för att det lindrar smärtan

Akupunktur betyder tunna nålar och akupressur tryck, båda på bestämda punkter på kroppen. Metoden har länge använts i svensk förlossningsvård. Hur den skulle verka är omtvistat, med hypoteser om frisättning av endorfiner och oxytocin eller om grindteorin, men verkningsmekanismen är inte fastställd.

Cochranes översikt (Smith med flera, 2020) väger samman 28 studier och 3 960 kvinnor, och bilden är splittrad, men inte tom. Mot placebonålar syns ingen skillnad i själva smärtintensiteten, och där är evidensen av låg kvalitet. Men för två andra saker finns måttlig evidens: nöjdheten med smärtlindringen ökar (relativ risk 2,38) och behovet av farmakologisk smärtlindring minskar något (relativ risk 0,75). Den svenska EXAKT-studien (Vixner med flera, 2014, 303 förstföderskor i Dalarna) säger det rakt ut: akupunktur sänkte inte den upplevda smärtan. Men i gruppen som fick elektroakupunktur sjönk epiduralbehovet från omkring 70 till 46 procent.

Att den smärtlindrande effekten till stor del försvinner när man jämför mot placebonålar talar för en stor icke-specifik komponent: ritualen, beröringen, personalens närvaro och den extra tiden, snarare än nålen i sig. Och evidensen där akupunktur ser bäst ut, jämfört med vanlig vård, är av mycket låg kvalitet, just för att det är nära nog omöjligt att dölja för någon om hon fått en riktig nål eller inte. Och att metoden erbjuds brett i svensk förlossningsvård är ingen kvalitetsstämpel: den infördes innan evidensen fanns, inte tack vare den, vilket svenska granskare har påpekat. Samtidigt ska det sägas rakt: det här är osäker evidens för smärtlindring, inte bevis för att metoden är verkningslös. Den är fri från läkemedelsbiverkningar för barnet, biverkningarna är enstaka och lindriga som lite ömhet eller ett blåmärke, många upplever avslappning och delaktighet, och att epiduralbehovet ändå sjönk utan att den mätta smärtan ändrades är ett genuint olöst frågetecken.