Lustgas: mild och självstyrd lindring utan kaskad, men effekten varierar

Lustgas är dikväveoxid blandat med syre, som du andas in själv genom en mask eller ett munstycke. Den tas bäst någon halvminut innan värken kommer, eftersom effekten byggs upp på 30 till 90 sekunder och sedan klingar av lika snabbt när du slutar andas. Det är inte en bedövning som tar bort smärtan, utan en dämpning: den gör dig lite avslappnad, lite avskild från värken, och lättare att rida ut den.

Hur mycket den hjälper varierar kraftigt. En stor genomgång (Likis med flera, 2014) fann att lustgas lindrar sämre än epidural, men att studierna på området till största delen är av låg kvalitet. Svenska Läkartidningen sammanfattar effekten som måttlig med stora skillnader mellan individer. För en del tar den av det värsta, för andra gör den knappt något.

Det som talar för lustgas är att den är skonsam. Du styr den själv, den påverkar inte värkarbetet, kräver ingen kontinuerlig övervakning och hindrar dig inte från att röra dig. Den lämnar kroppen så fort du slutar andas, och den drar inte igång den kedja av ingrepp som en epidural kan. Lustgas når barnet via moderkakan, men barnet andas ut den snabbt efter födseln, och till skillnad från opioider lämnar den inte barnet dåsigt eller med lägre Apgar.

Nackdelarna är obehag för dig, inte fara för barnet. Illamående, kräkning, yrsel och dåsighet är de vanligaste, och en del känner sig frånvarande eller tappar kontrollen på ett sätt de inte tycker om. Lustgas påverkar kroppens upptag av vitamin B12, men de kända skadorna av det gäller långvarig eller upprepad exponering, inte en enstaka förlossning. Passar den dig inte är det bara att sluta andas, så är den ur kroppen inom minuter.