Morfin och opioider: hjälper dig vila, men lindrar mindre än väntat och når barnet

Morfin och andra opioider ges som en spruta i muskeln eller i blodet, och verkar i hjärnan snarare än lokalt. I svensk vård ges de mest tidigt, i latensfasen innan förlossningen kommit igång på allvar.

Det opioider inte gör är att ta bort förlossningssmärtan. Effekten är mer sederande än smärtstillande: du blir dåsig och kan vila mellan värkarna, men själva värken sitter oftast kvar. Cochranes översikt (Smith med flera, 2018) fann på sin höjd en svag lindring jämfört med placebo, av låg kvalitet, och i de studier som mätte den faktiska smärtan syntes ingen tydlig skillnad. Läkartidningen sammanfattar det rakt: ungefär två av tre födande har fortfarande starka smärtor trots opioider.

För dig kan opioider ge illamående, kräkning och dåsighet. Den dåsigheten kan också göra det svårare att vara med och bestämma om din egen vård. Det tyngsta att känna till gäller barnet. Opioider passerar över moderkakan, och nära födseln kan de dämpa den nyföddas andning, göra barnet trött och sänka Apgar-poängen. De kan också störa den första amningen: i en svensk studie (Ransjö-Arvidson med flera, 2001) sökte barn vars mödrar fått opioider i mindre grad efter bröstet och började suga senare. Därför undviks sprutan gärna den sista timmen före födseln. Petidin, en äldre opioid, bildar dessutom en nedbrytningsprodukt som dröjer kvar i det nyfödda barnet i flera dygn, vilket är ett skäl till att den används allt mindre.

Här finns en ärlig spänning i forskningen. De randomiserade studierna ser inga säkra skador på barnet, medan observationsstudier ser störd amning och trötthet. Det betyder inte att risken är borta, utan att den är svår att mäta. En opioid som ges tidigt och i lagom dos kan ge en utmattad kvinna vila som är värd mycket. Det är timingen och dosen som avgör hur mycket som når barnet.