TENS: självstyrd och ofarlig, men svag evidens för att den lindrar smärtan

TENS står för transkutan elektrisk nervstimulering. Små klisterelektroder sätts i ryggslutet och ger svaga strömpulser som du själv reglerar med en handdosa. Tanken bygger på grindteorin: att pulserna stimulerar nervbanor i ryggmärgen som dämpar smärtsignalerna på väg till hjärnan, och kanske frisätter kroppens egna endorfiner. Det ärliga är att ingen riktigt vet hur den verkar, det säger Cochrane rakt ut. Metoden används oftast tidigt, gärna hemma i latensfasen innan du åker in.

Cochranes översikt (Dowswell med flera, 2009) väger samman 17 studier med 1 466 kvinnor. Slutsatsen är blygsam: det finns bara begränsad evidens för att TENS lindrar smärtan, skillnaden i smärtskattning mot kontrollgrupperna är liten, och metoden tycks varken förbättra eller försämra något annat utfall för mor eller barn. Inga biverkningar rapporterades. Det enda undantaget var TENS mot akupunkturpunkter, där färre kvinnor rapporterade svår smärta (relativ risk 0,41), men det är mätt i bara två studier och är en skör signal. Lagd ovanpå en epidural gav TENS ingen extra lindring alls.

Det viktiga är skillnaden mellan att en effekt inte är bevisad och att den är bevisat obefintlig. Cochrane säger det förra: underlaget räcker inte för att visa någon smärtlindring, men det säger inte att den saknas. Motvikten till den svaga evidensen är verklig: metoden är ofarlig, du styr den helt själv, och en del av nyttan kommer troligen från just distraktionen och känslan av kontroll snarare än från nervblockaden. Den är bärbar så du kan röra dig fritt, de flesta som provat vill använda den igen, och den kostar nästan ingenting. Det praktiska att veta: strömmen stör ibland CTG och stängs då av under övervakningen, den ger ingen nytta ovanpå en ryggbedövning, och den ska inte användas i vatten eller bad av elsäkerhetsskäl.