40 är en gräns, inte en klippa

Ingreppen ökar brant med åldersstämpeln. I Sverige har igångsatta förstföderskor över 35 år omkring 35 procent kejsarsnitt mot 15 procent hos de yngsta, och i dansk data (Rydahl 2019) ligger kejsarsnitt på 45 procent vid 40 plus mot 12 procent under 30. Frågan är hur mycket av det som är kropp och hur mycket som är etikett. Själva gränsen är avslöjande: begreppet äldre gravid sattes vid 35 år på 1970-talet, för att risken för en kromosomavvikelse då vägde jämnt mot missfallsrisken vid ett fostervattenprov (Berkowitz, JAMA 2006). Den kalkylen är förlegad idag, men gränsen lever kvar. Sverige sätter för övrigt sin egen kliniska gräns vid 40, inte 35, vilket i sig visar att linjen är en konvention och inte en naturlag.

Det mest talande kommer från registren själva. Både en dansk (Rydahl 2019) och en norsk studie (Herstad 2016) fann att när man justerar för medicinska riskfaktorer förklaras bara en liten del av kejsarsnittsökningen. De danska forskarna skriver rakt ut att vårdkultur borde läggas till listan över riskfaktorer för kejsarsnitt. En vårdgivare som ser dig som högrisk enbart på grund av din ålder har en lägre tröskel för ingrepp, oavsett vad din kropp faktiskt gör.

Det betyder inte att risken är påhittad. En frisk 40-åring har lägre risk än 40 plus-gruppen som helhet, för den gruppen blandar in kronisk sjukdom, hög vikt och IVF-graviditeter som bär egen risk. Men samma friska 40-åring har fortfarande något högre risk än en frisk yngre kvinna. Båda delarna är sanna på en gång. Poängen är inte att åldern är ofarlig, utan att du är en person och inte ett medelvärde.