Bäckenbotten: träning hjälper en del, och gör ont för andra

Cochranes översikt över bäckenbottenträning (Woodley med flera, 2020) samlar 46 studier och 10 832 kvinnor från 21 länder. Utgångsläget den beskriver: ungefär en tredjedel av kvinnorna har urininkontinens efter en förlossning, och upp till var tionde har analinkontinens.

Det starkaste fyndet gäller kvinnor som ännu inte läcker och som tränar under graviditeten. De hade 62 procent lägre risk för läckage sent i graviditeten, relativ risk 0,38 med måttlig tillförlitlighet, och 29 procent lägre risk tre till sex månader efter födseln, relativ risk 0,71 med hög tillförlitlighet. Hög tillförlitlighet är ovanligt i det här fältet och värt att stanna vid. Vid sex till tolv månader räcker underlaget inte för att säga något säkert. Träningen i studierna var strukturerad och handledd, inte en lapp i handen vid utskrivningen.

För kvinnor som redan läcker efter förlossningen såg samma översikt ingen säkerställd skillnad vid sex till tolv månader, relativ risk 0,55 med konfidensintervall 0,29 till 1,07, tre studier och låg tillförlitlighet. Det ska läsas som att studierna på eftervården är för få och för små, inte som att träning är verkningslöst. I den bredare forskningen på kvinnor med ansträngningsinkontinens är effekten tvärtom stor: 56 procent av dem som tränade blev av med läckaget, mot 6 procent av dem som inte gjorde det, relativ risk 8,38 med hög tillförlitlighet (Dumoulin med flera, 2018). Att något är oprövat och att något inte fungerar är två olika saker, och det är den skillnaden som brukar försvinna när en kvinna får höra att det inte finns så mycket att göra.

Det finns en grupp som de här siffrorna inte handlar om, och den är inte liten. Bäckenbotten kan vara för spänd, inte för svag. 1177 räknar upp förlossningsskador, tidigare smärta i underlivet och rädslan för att få ont igen som vanliga orsaker, och en muskel som aldrig får vila blir stel och öm. I en kinesisk kohort på 671 kvinnor hade var åttonde, 12,5 procent, myofasciell smärta i bäckenbotten en till tre månader efter förlossningen (Cai med flera, 2026). Risken var mer än dubbelt så hög efter en bristning och mer än tre gånger så hög om barnet vägde över fyra kilo. För den kvinnan är fler knip fel medicin. När musklerna redan är i spasm och förkortade kan ytterligare styrkekontraktioner förvärra det dåliga blodflödet, syrebristen och smärtan (Chen med flera, 2026, med hänvisning till Faubion med flera, 2012). Den ökade spänningen minskar genomblödningen, och det är så smärtan hålls vid liv (Rydhög, Internetmedicin 2026). Det som hjälper då är motsatsen: avspänning, andning, töjning och att lära sig känna skillnaden mellan spänd och avslappnad, hos en fysioterapeut som kan bäckenbotten. Cochranes 46 studier mätte nästan aldrig skada. Två kvinnor av 43 i en studie hoppade av för att träningen gjorde ont i bäckenbotten, i övrigt frågade ingen studie efter biverkningar.