Hinnsvepning: liten effekt, och i de bäst gjorda studierna är den osäker

Vid en hinnsvepning för barnmorskan eller läkaren in ett finger genom livmodertappen och lossar fosterhinnorna från livmoderns nedre del med en cirkelrörelse. Det frisätter hormoner som hjälper livmoderhalsen att förkortas och öppna sig, och det kan få kroppen att starta själv. Svepningen görs under en vaginal undersökning, och den får bara göras om kvinnan har sagt ja. Det största underlaget är Cochrane-översikten från 2020 (Finucane med flera), som väger samman 44 studier med 6 940 kvinnor.

Studierna delar in förlossningarna i spontan start och formell igångsättning, alltså igångsättning med läkemedel eller genom att ta hål på hinnorna. Hinnsvepningen räknas själv som en mekanisk metod för igångsättning, men värkar som kommer efter en svepning räknas ändå som spontan start. Därför skiljer vi här på spontan start utan svepning, start efter hinnsvepning och formell igångsättning.

Räknar man på alla studierna kom ungefär 723 av 1 000 kvinnor igång efter en hinnsvepning, mot 598 av 1 000 som startade spontant utan svepning. Andelen som behövde en formell igångsättning sjönk från omkring 313 till 228 per 1 000. Det betyder att ungefär tolv kvinnor behöver hinnsvepas för att en av dem ska slippa igångsättningen. De flesta kommer alltså igång utan formell igångsättning, med eller utan svepning. Men när forskarna räknade bara på de studier som höll bäst kvalitet fanns ingen skillnad, varken mellan start efter svepning och spontan start eller i antalet igångsättningar. Författarna skriver själva att resultaten därför ska tolkas med försiktighet. Det gick inte i någon av studierna att dölja svepningen för den som gjorde den, och forskarna påpekar att det kan ha påverkat när en igångsättning bokades.

En nyare sammanställning från 2025 (Li med flera), med 34 lottade studier och 6 355 kvinnor, pekar åt samma håll. I deras bäst gjorda studier kom fortfarande fler igång efter svepning än spontant utan, men skillnaden i igångsättningar gick inte att säkerställa. Li skriver själv att tillförlitligheten är låg och att det behövs bättre studier.

Om veckan spelar roll är inte avgjort. Ingen av studierna i Cochrane prövade när det är bäst att börja. Hos Li gav svepning som påbörjades vecka 38 ingen effekt, medan svepning vecka 40 gav det. Vecka 39 pekar resultaten åt olika håll.

Ingreppet verkar inte vara farligt. Cochrane fann ingen tydlig skillnad i kejsarsnitt, i vaginala födslar eller i allvarliga komplikationer för mamma eller barn, och det gällde också de bäst gjorda studierna. Li fann ingen säker skillnad i vattenavgång före värkar. Feber under förlossningen var inte säkert vanligare efter svepning, men enskilda studier har pekat åt det hållet.

Hur det känns skiljer sig mycket mellan kvinnor. I en av studierna tyckte 31 procent att det inte gjorde ont, 51 procent att det gjorde lite ont och 17 procent att det gjorde ont eller mycket ont. Lite blödning och oregelbundna sammandragningar efteråt är vanligare än utan svepning.