Graviditetsregistret: mer än var fjärde födsel sätts igång

Graviditetsregistrets årsrapport 2024, som täcker så gott som varje förlossning i landet, visar att 28 procent av enkelbörderna i vecka 37 och senare sattes igång. 2014 var siffran 16 procent. På det tidiga 1990-talet omkring 8 procent. Igångsättningarna har alltså mer än tredubblats på en generation.

Kroppen har inte ändrats på den tiden. Andelen graviditeter med en genuin medicinsk indikation, som överburenhet vid vecka 41, havandeskapsförgiftning, tillväxthämning eller diabetes, har inte tredubblats. Ungefär en av fem når vecka 41. Mycket av ökningen handlar om något annat: schemaläggning, försiktighetsmarginaler och rutiner som krupit allt tidigare, inte nya medicinska behov.

En igångsättning är inte gratis. Konstgjorda värkar från oxytocin eller prostaglandin kommer ofta tätare och hårdare än kroppens egna, utan den långsamma upptrappningen som låter dina egna smärtlindrande hormoner hänga med, vilket driver upp behovet av epidural. De kräver kontinuerlig övervakning som binder dig till sängen. Och vid en omogen livmoderhals stiger risken tydligt för en igångsättning som inte tar sig och slutar i kejsarsnitt. Inget av det här är ett argument mot igångsättning när den behövs. Det är ett argument för att veta varför den föreslås just dig.